Dopet

var precis så fint som det bara kunde vara. Pojken var bedårande söt i sin virkade dopklänning. Att bli väckt ur sköna sömnen för att få vatten på huvudet var dock inte populärt. Döpt blev han ändå, gossebarnet. Och när prästen höjde honom, tystnade han och kikade nyfiket ut över församlingen.

Systerdottern hade gjort ett fantastiskt jobb med dukningen. Allt gick i vitt och blått. Blåa sidenband om vinglasen, servetterna vikta till små blå skjortor! Små barnfötter stämplade som en bård på duken. Prinsesstårta med blå marsipan, blå drömmar, muffins med blå kristyr. Allt sanslöst gott och vackert. Hemmagjort allting.
Hur har hon orkat? Allt erbjudande om hjälp har vänligt men bestämt avböjts.

Trevlig att också få träffa fästmannens släkt. Allt som allt var vi nog runt 40 personer som åt, pratade och beundrade gossebarnet :) Som faktiskt inte ens 5 månader fyllda satt alldeles själv i sin matstol och blev matad med puré. Morotspuré är gott tycker han :)

Doppresenterna var av väldigt olika karaktär, till föräldrarnas förtjusning. Allt från sängkläder, babywatcher till klassiska dopsaker i tenn.

Nöjda och belåtna till kropp och själ åkte vi hem genom ett regndisigt småland.