Det finns något jag tycker om, som jag känner mig ganska ensam om bland mina jämnåriga att gilla. Nu är jag iofs inte någon tonåring längre, men det här har jag varit rätt ensam om så länge jag kan minnas. (Håkan Hellström gör iofs sitt bästa för att få folk att förstå. Heja Håkan.)
EVERT TAUBE, kära ni.
Mina vänner har väldigt sällan förstått det fina med 17 verser "Möte i Monsunen", eller den förtjusande moll/durväxlingen i "Calle Schewens vals" för att inte tala om texterna till "Så skimrande var aldrig havet" (som jag har velat sjunga på bröllop i typ femton års tid. Någon som ska gifta sig? Jag KAN sjunga.), och "Så länge skutan kan gå" (som jag för övrigt aldrig har hört bättre än med Corns svågers bror) Och det, hörni, är bara en bråkdel.
Tursamt nog har jag både familj och körkamrater (även om jag befinner mig 11 mil från min kör) som förstår.
Vid en snabb blick kanske texten här nedan verkar lite väl hård och sådär "arbeta i din anletes svett"-hård. Men nä hörni, lev och gläds nu när du kan. Man vet inte hur länge man får göra det. Så länge hjärtat kan slå.
Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Om blott en dag eller två, så håll tillgodo ändå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen,
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.
Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!
Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.
Klara jobbet med glans, gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Håkan och Sven Bertil <-- youtube-länk