Åh men jag är så trött! Hur kan det bara vara torsdag? Veckan känns som att den varit minst en mil lång! Gud så jag längtar efter helgen. Jag ska bara sova, titta på OS och bära tomkartonger.
Jobbet är roligt, tackar som frågar, men visst ser jag fram emot när det börjar komma lite FOLK. Det är skönt att sitta och joxa för sig själv men riktigt mitt jobb är det ju inte. Samtidigt är jag livrädd för vissa moment i min tjänst, fast jag vet att det kommer gå över bara jag börjar nångång. Man ska hoppa på hästen, sen lär man sig rida. Typ.
Och så är det lite ovant att jag faktiskt får bestämma saker. Herregud.
Nå, huvudvärk och trötthet gjorde att jag inte tog halv lunch som jag tänkte utan kom ut på min vanliga lunchpromenad eftersom kroppen ville ha luft och motion. Och en latte. Och så blev det en minimuffin också. Äh. Det är en sån dag.