money money money

Köpstoppet, för mig, blir såhär:
Bort, bort, bort med att köpa kläder, böcker, tidningar och film. Och musik.

Varför? För att jag spyr på konsumtionshetsen. För att jag själv ibland befinner mig mitt i den. I söndags var vi vid A6 utanför Jönköping, eftersom vi var tvungna att äta någonting under vår resa. Och där var det helt sjukt många bilar, de trängdes på gräsplätter och andra ställen där man inte får parkera, precis överallt var det bilar, och människor med kassar i händerna och den där FEBERN i blicken, "jag ska bara ha lite höstnytt och kanske lite sommarrea" och jag blev helt LESS, eller, det har jag varit länge, men jag vill kliva av, det är äckligt vad mycket skit man köper, hur man kommer hem från stan med ännu en sjal med svartvitt mönster, nån ljuslykta, någon bok, någon småpryttel, en ny ansiktskräm. Hur människor åker ut till köpkraftens högborg och bränner tusenlappar på helgerna, på semestern, istället för att dricka kaffe, äta ostmacka och läsa olästa pocketböcker från en annan shoppingrunda, det är konstigt, även om jag själv beter mig precis likadant.

Näej, jag kliver av. Tillfälligt, i alla fall. Kläder ska också slutas köpas. Möjligen att jag får köpa ett par brallor längre fram i höst, annars har jag tusen t-shirts och fina skinnstövlar och allting, nog klarar jag mig. Växande barn måste dock få kläder när det behövs. Såklart.

Vi har höga utgifter på mat, jag vet inte hur det går till för vi lyxar inte alls, vi äter helt vanligt, vi behöver heller aldrig köpa nötkött, ägg eller bröd, ändå blir matkostnaderna ganska höga. Varför det är så återstår att reda ut. Jag köper tre-fyra magasin varje månad, minst. Där jag läser om andra must-haves och krämer och kläder och resor och romantiska weekends och on and on it goes.

Jag vill inte jobba röven av mig jämt, jag vill kunna ta det lite lugnt, ha barnen på dagis/fritids lite kortare dagar ibland, och då måste jag få in i skallen att jag måste rätta munnen efter matsäcken, eller hur det nu heter. Och vill jag dessutom släpa med familjen på ytterligare resor till det förlovade landet västerut, så är det av yttersta vikt att dra ner på utgifterna och istället öka sparandet. Det borde verkligen inte vara så svårt att bara kapa alla skitutgifter, rakt av, jag har buntar av olästa böcker, musik har vi i överflöd och film finns det också mycket av. Vi ska nog inte få populärkulturbrist direkt.

Och DN! Herregud, att få en telefonkatalogen i brevlådan varje dag. Jag vet att papper är en förnybar grej men det känns ändå rätt ruttet att sitta och halvläsa så mycket papper varje dag, eller rättare sagt att få den där bunten och sen bara läsa kanske en tiondel. Mer hinner man ju inte. Och tvillingabonnemanget på tv nummer två behöver vi inte heller, den står mest och är tjock och stor och samlar damm, den gamla tvåhundrakronorstv:n uppe.

Osammanhängande och flummigt. Jag är trött. Och lite pank. Och less.

Nu ska jag sova.