Såhär är mina barn: Stora. De var nyss så små men nu är de stora. Den största har stort rufsigt svettigt blont hår och galna idéer, bygger konstiga legofigurer och har världens mest smittande skratt, han är trotsig-rolig-smart-vacker och älskar när hans bästa kompis tar cykeln hit. Då försvinner de in i sin egen värld. I dag pratade han om en ÖL-STÅNKA ("jamen det HEEETER ju så!") och har ständigt en massa fantastiska fakta på lur och sitt goda skratt och sina svarta ögonfransar. Han gillar böcker och Bamse och Goliat och snart börjar han i förskoleklass. Jag fattar faktiskt inte hur det gick till, hur han blev så stor, så fort. Detta lilla knytte. Han är mig så nära och ändå en bit bort, han börjar frigöra sig en liten aning och är lite mer hemlig nuförtiden. Loranga, Masarin och Dartanjang är en favoritfilm och snart ska vi börja läsa Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta som kvällsbok.
Den lilla fyraåringen har blivit långbent och gillar att rita Gene Simmons och allehanda gubbar i olika färger, i dag hjälpte han mig att fixa bönsallad, han vispade ihop dressingen så noggrant och hackade lök med vass kniv, och sen gick han förbi mig en gång och såg oemotståndligt söt ut så jag böjde mig ner och pussade honom i nacken och viskade mycket tyst "jag älskar dig", varpå han snodde runt, sa högt och tydligt JAG ÄLSKAR DIG OCKSÅ! och gav mig en puss och i bakgrunden stod min mamma och log och såg rörd ut. Sen ritade han lite till och skrev ett väldigt snyggt grönt spegelvänt F. Han älskar alla böcker men just nu ligger fokus på Myror i Brallan-böckerna. Häromdagen såg vi en äkta guldbagge på altanen och ikväll en larv som kröp omkring på byvägen. Sådant är intressant för fyraåringar. Och Grodan Boll är fint på film!
De är fantastiska barn. Och som sagt - så stora. Det är väldigt längesen de var små skrynkliga bebisar, och det är längesen de var 1,5-åringar på vippen att börja prata. Nu är det inte amning och blöjavvänjning och tandborstning man oroar sig för, nu är det det här med kompisar, skolgång, mobbing, kläder och konflikter som oroar.
Men än så länge är det sommarlov, i två veckor till, och mina små blondskallar får stuffa vidare i den svenska sommaren ett tag till innan allt drar i gång.
Ja, fantastiskt: Det går så snabbt. Jag tänkte på det när vi såg den där tultande lilla 1.5-åringen på parkeringsplatsen, som var så lik Lill-Rogga när han började tulta på. Det går fort. Fatta att A, som nsys också var så där liten, ska bli pappa, då!? Halleluja!!
2008-07-29 08:04:56
Smulmia
Ja usch. Snart börjar allvaret och dom STORA bekymmren och orosmomenten på allvar...
2008-07-29 09:05:16
Anni
Spara den här texten! Visa den för dina barn när dom blir ännu större, när dom blir trotsiga tonåringar och när dom får egna barn nångång i framtiden. Spara den här lilla biten av underbar vardag för det är en stor skatt!
2008-07-29 10:12:26
Vicky
Åh, tiden går så fort! Jag kramar Malva extrahårt, vilket uppskattas så där i värmen...