kors i taket

Vi har det väldans bra här på västkusten. Även om vädret inte har varit super har det varit långt ifrån så uselt som jag befarade. Vi har gjort kul saker i ett lagom tempo, idag har vi dock hunnit med både stranden och liseberg. Det första lite småsvalt men trevligt ändå, det senare ganska folkfyllt men rätt laid back.

Tidigare under helgen har vi bland annat varit och sett på herrarna Lasse Beicher och Henri Kokkos version av Rickard III, Hur kul som helst. Kommer 123 Schtunk-kompaniet till er närhet med några av sina Shakespearejippon så gå och se dem. Helt vansinnigt men väldigt roligt.

Det som titeln relaterar till är dock något som jag själv har lite svårt att smälta, en liten längtan att flytta tillbaks hit. Jag tror inte det kommer ske, men jag har aldrig riktigt ens tänkt tanken tidigare. Nu känns det som om det vore praktiskt och skönt att bo i en liten stad med nära till allt. Att jag helt plötsligt jobbar i en branch där det finns en stor arbetsgivare nära gör nog sitt till.

Nu ska ju det braiga vädret komma är det sagt, och då ska vi bada. Som tokiga.