papegoja

Jag tänkte skriva om hur meningslöst det känns att sitta av en kurs på grundnivå i ett ämne man är disputerad i bara för att man pysslar med mycket myndighetsstyrd verksamhet och därför måste. Sen kom jag på att jag faktiskt mycket troligt kan komma att undervisa på nämnda kurs och då blev det i alla fall lite intressant, ur en didaktisk synvinkel i alla fall.

Så istället tänker jag skriva om hur otroligt fantastiskt det är att följa ett litet barns språkutveckling. G, som är drygt 20 månader, snackade inte mycket för någon månad sen men nu går munnen i ett och det kan faktiskt bli hyfsat intressanta resonemang. "Mammas bil blöt, akta regn... bort(det senaste sagt medans han försökte torka bort vattnet innifrån)" var en av dagens diskussioner.

Det är nya ord varje dag, han är en extrem papegoja på allt vi säger, främst upprepar han Ts ord och uttryck. Då T lärde sig prata tvåspråkigt (tyvärr är mycket av engelskan långt borta nu) fanns inte samma häftiga ordexplosion hos henne även om hon pratade bra ganska tidigt också, så det känns som en ny spännade upplevelse det här.

Härligt är det i alla fall och underbart mysigt att få ta del av alla tankar och funderingar som rör sig i en liten hjärna, det är långt ifrån det man själv tror i många fall.