varmkorv

Gaben är sjuk. Det är inte så himla konstigt eftersom Tetti var det i början på veckan men det känns mycket jobbigare eftersom han är så liiiten.

Maken fick hämta honom på dagis efter lunch och jag kände mig som sämsta mamman i stan som gick på sommarfest med jobbet på eftermiddagen (jag var hemma 19.15 så så illa var det inte). inte så att jag misstror maken, när det gäller T är han tilloch med bättre på att ta hand om henne än jag, men G är ju så liiiten...

Det är en sån enormt tydlig uppdelning av barnen just nu. T är pappas flicka och G är en mammagris (även om han har blivit otroligt mycket öppnare och kaxigare av att vara på dagis). Själv sörjer jag att jag och T inte alltid klickar, vi har ganska mycket mamma-dotter issues redan. Jag vet att det delvis är mitt fel, av någon outgrundlig anledning har jag väldigt mycket mindre tålamod med henne, vilket jag försöker jobba på och har otroligt dåligt samvete för.

Jag vill göra mysiga mamma dotter grejer, och få henne att känna att jag VISST bryr mig om och älskar henne lika mycket som G, för det gör jag ju. Det kommer bara alltid så mycket saker imellan, bland annat en underbar liten goskorv vid namn G som kan charma sin mamma till punkt och pricka. Jag vill verkligen inte behandla mina barn olika, men är obehagligt medveten om att jag gör det. Läste någonstans att mammor i gemen ställer högre krav på sina döttrar än sina söner och i mitt fall lider ju T både av att vara äldst och flicka då då.

Nä, vi kanske ska resa bort någonstans hon och jag bara, försöka bonda lite medan tid finns, för jag är inte säker på att det blir lättare med åldern. Jag vabbade henne i tisdags med G på dagis och vi hade, fläckvis i alla fall, en riktigt mysig dag då vi fixade kalasinbjudningar och tittade på film. Så jag tror att vi kan bli kompisar igen om vi får lite tid. Om hon känner att hon får min uppmärksamhet utan att bokstavligen slåss för den. Nä det får bli bättring... Trots att G är en varmkorv.