Att det - faktiskt - kan vara så enkelt. I stället för att sitta vid datorn eller läsa en tidning nu på kvällen så lade jag mig helt sonika på rygg på golvet i lekrummet. Barnen lekte stillsamt bredvid mig och vi småpratade. Vi byggde Mr Potatohead och de lekte med lastbil och grävmaskin och jag låg mest där. Och de var LUGNA och nöjda. Hade jag suttit två meter därifrån fast vid en dator och borta i min egen värld hade det helt ofrånkomligt varit bråk och gräl och gälla skrik. Ibland gäller det att hoppa ner från sin surriga vuxenvärld och bara dimpa ner i barnvärlden ett slag. De kräver inte mycket - bara att jag är där ett tag. Lillgossen blir som alltid förjust när jag är nära och drar upp min tröja och sin egen och lägger sin mage mot min. GOSA! säger han lyckligt.
Och sen fick jag natta äldre gossen som gav mig förtroenden och så fick jag sjunga Kisslåtar för honom, och jag direktöversatte Strutter och så garvade vi och sen sa han gonatt och somnade.