Nä, det här gillar jag inte. Gillar inte att det är vardag, att jag måste återvända till verkligheten imorgon bitti. Vill gömma mig för alla eventuella samtal om lägenheter och jobb (ja, de två andra intervjuställena har ju inte hört av sig än). Vill inte ta tag i motionen igen. Jag vill inte komma hem till lägenheten och få lyssna på gnällkatt igen (här får hon springa fritt flera timmar om dagen och är en lycklig en). Jag vill bara vara kvar i min kokong där jag sov 11 timmar inatt och ligger på soffan och läser Truman Capote. Och småäter utan att det gör någonting alls. Småäter bort oron. Japp.
Och jag är inte dum, jag vet att ALLT detta beror på att konflikten med sommarjobbet fortfarande hänger i luften. Att det senaste mailet jag fick därifrån var surt som ättika. Att jag ska dit och jobba på torsdag och det känns ju lite sådär, milt sagt.