Jag är två

olika sidor av samma människa. Samtidigt.
En del av mig är glad, belåten och nöjd.
En annan del är ensam.
En öde ö i oceanen är inte lika ensam som jag.
Det lustiga är att jag känner detta samtidigt.
På ytan är det bra och fint, men inne porlar något jag inte kan sätta fingret på.
Nåja, det ger sig väl.

Annars är livet rätt hektiskt nu. Jobbet går på lagom upptakt inför semestern. Hemma är det desto mer. Trädgården pockar hela tiden på uppmärksamhet. I vår har jag planterat 30 thujor, 14 rosor och massor av olika perenner som jag fått av trädgårdsvänner. Byggandet av staket och rosbåge går långsamt framåt. Det är så roligt, men jag känner att det börjar bli lite mycket av det goda. Måste slå av på både takten och mina krav på mig själv. Allt måste inte bli färdigt första året.

Nu kommer konfirmation och studenter med raketfart. Konfirmationen skulle vi ordna hemma hos mig. Helt ok, jag har plats nu. Vad som inte blev ok var att pappan inte anser sig ha tid att fixa med någonting längre. Nu skulle vi beställa färdig mat och förbereda behövdes tydligen inte alls. Eftersom jag inte vill lägga mina pengar på catering så får jag fixa maten och det andra också. Bord och stolar till 20-25 personer har jag ju inte, kan jag säga.

Jo förresten, särbon kom på igår att han jobbar på konfirmationsdagen. Jag själv har tagit semester den dagen hans dotter tar studenten. Så det betyder att pappan, barnen och särbon kommer med de andra gästerna. När allt är klart.

Sa jag att jag kände mig ensam?