Varför

ska bara jag ordna allt praktiskt med barnen?
Varför ska jag ringa alla viktiga samtal?
Följa med till läkare och vårdcentral?
Ha koll på deras sparande?
Deklarera till barnen?
Betala deras avgifter?
Anmäla till läger?

Och jo, jag vet svaret, för barnens skull.
Därför gör jag det också, men det gör mig inte mindre förbannad för det.
Igår skulle han ringa så vi kunde anmäla hur många som kom till familjedagen på konfirmationslägret. Tror ni han ringde?
I morse fick jag ringa upp.
4 st tjoade han, sen han hade inte tid att prata, det kom ju en kranbil till jobbet.
Jaha, 4 st med eller utan våra barn?
Jävla gissninglek hela tiden.
La på luren i örat på honom. Jag vet, omoget. Sms och bad om ursäkt sedan.

Han vill gärna vara med barnen och han tänker säkert på dem dagligen och stundligen. Det är bra, fast att ta ansvar för övriga saker som också måste ordnas, det finns inte.

Har nu ringt och försökt nå honom för att fråga vilka dessa 4 innefattar. Han stängde telefonen. Alltså sms jag vänligt och frågar samma fråga, bad honom ringa eller sms svar. Inte ett knyst.

Detta är bara ett exempel av många.

Trött är bara förnamnet.