Nu bara exploderar sommaren omkring mej. Och vinterns tristess har blivit överflöd av sociala kontakter. Jag åker hit, åker dit, träffar folk, bjuder hit dom och det är full rulle hela tiden.
I helgen har jag en Stockholms-kompis här och det är jättekul och väldigt intensivt. Jag känner hur min energi blir mer upp-och-ner-ig. Det händer mycket kul och jag drar igång grejor, men har inte riktigt uthålligheten.
Igår bjöd jag över 17 pers på picknick i parken bredvid huset. Barnen sprang runt och roade sej på lekplatsen och vi vuxna satt och åt och fikade. Mysigt! Det här så här livet ska vara, men samtidigt börjar jag känna en liten längtan efter en egendag, själv hemma med en bok och bara vila ut.
Det är bra! Det betyder att jag faktiskt lever! Sitta ensam och uggla kan jag göra på vintern.