Glädjen finns!

Glädjen att ge.
Nu har jag köpt en fin skötväska till systerdottern. Den är mest svart, med ett snyggt pepitarutigt fält på locket som piggar upp den. Ska köpa någon liten fin blomma och ha med mig också. Åh, jag vill köra dit nu!
Lämna presenten och gosa bäbis :)

Annan glädje, är att få.
Jag ska få hästskit, det ni!
Som den sanna trädgårdentusiast jag är, så är det guld värt. Eller hur, Skylla ;)
Damen i fråga har en hel stack brunnen hästgödsel som jag får hämta från.
Yes, yes. *Dansar runt*

En annan glädjande sak är (vågar knappt skriva det, tänk om det inte stämmer) att jag känner mig gladare över huvud taget.
Blir jag osams med barnen, sur på sambon eller är trött, så är inte hela kvällen/dagen förstörd. Jag kan säga till mig själv, -skärp dig! Var inte en sån surkärring!
Och vet ni vad? Det går att vända. Det gick inte förr. Jag såg hur det var, men kunde ändå inte göra något åt det.

Fetrelaterade till Skyllas text om hur humöret varit 80% dåligt. Hos mig tror jag att det är hormoner som spökar. Min operation kastade in mig i klimakteriet, 38 år gammal. Från den ena dagen till den andra. Att jag mått dåligt trodde jag visserligen berodde mycket på det, men inte så här. Ändå visste jag att klimakteriet kan göra en sur/trött/deprimerad. Nu har jag bytt medicinering, och ökat doseringen av östrogen rejält för knappt en månad sedan. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att detta stämmer. Barnen är värda en glad mamma, särbon en trevlig flickvän och jag själv. Ja, jag är också trött på surkärringen. Hoppas hon har dragit sin kos!

Tjingeling!