(Ingen rubrik)

Jag måste erkänna att det känns en smula overkligt, att sitta i den gamla vanliga soffan, i vårt nya stora fiiiina vardagsrum, i vår fiiiiina lägenhet!

Flytten gick bra men långsamt. Jag är stolt över att jag i ganska stor grad lyckades med att inte lägga energi på att vara sur på svärfar + fru som kört upp på morgonen från västkusten för att tillbringa dan på vår kökssoffa medan vi andra kånkade kartonger. Energin gjorde större nytta i kånkandet, men lite irriterande var det. Särskilt när frun rapporterade att kökssoffan var utmärkt att sova middag på. Jaja. De tog med sig svågern på vägen i alla fall, och han bar tillräckligt för dem två oxå.

När alla möbler och de flesta sakerna var hitfraktade (vi lämnade ostrategiskt nog en del småskräp i nån käck förhoppning om att ha mer ork vilken dag som helst - nåt som idag känns fullkomligt befängt, för jag kommer aldrig orka resa mig ur soffan nånsin igen!) käkade jag och micke pizza hemma i soffan med ena flytthjälpen, medan svärfar+fru och svågern letade upp en pub. Det straffade sig för svågern idag, han mådde allt annat än bra imorse och skyller på det svenska ölet. Micke hävdar att hans skottska mage är för vek. I vilket fall skulle han nog ha låtit bli att äta överbliven pizza till frukost... *host*

Som om jag inte blev mör nog igår av allt släpande åkte vi allihop till Busfabriken med kaksmulan mitt på dan. De har en del rätt brutalt långa och branta rutschkanor som är roliga, men man måste krypa och klättra och ha sig för att komma upp, och allt är anpassat till folk som är ÄNNU kortare än jag, så mina knän protesterade efter ett tag. Nu vill jag som sagt aldrig resa mig ur soffan igen...

eller jo, möjligen för att gå till vårt nya fina sovrum, som kommer bli ännu finare när jag bara kommer mig för att måla om de vinröda väggarna. Mörkröda väggar funkar INTE att vakna till om man heter kicko.