Annis vårskrik

Anni 2008-03-12 14:01 (1 kommentar)
Det kliar i mej. Nån sorts diffus längtan efter att bryta loss, "visst gör det ont när kroppar-brister"-vårkänsla eller nåt?

Ursprunget är nån typ av ångest. Jag känner mej tråkig, trist och grå. Lönnfet och seg. Medelålders! Vilket hemskt ord! Låter som man har gett upp, nu är det slut på det roliga. Nu är det förnuftiga skor och grå kofta som gäller fram till pension.

Auuurrrggggghh! Jag vill leva! Känna! Rymma iväg och göra nåt helt annat och strunta i allt!

Det mest skrämmande är att jag börjar betvivla min egen förmåga att verkligen göra nåt åt mitt liv. För det är ju ändå rätt bekvämt att bara stanna kvar i det som är, för egentligen är det ju väldigt bra.

Det är väl konstigt! När jag väl har fått ordning på livet och alltihop är prydligt instuvat på sin plats och jag borde sätta mej ner och njuta av friden då vill jag bara bort och ut och iväg.

Pearl

Ah, jag kanner igen den kanslan!

Det ar svart att veta om man borde sparka igang sig sjalv med att bryta sig ut och gora nya saker eller om man ar en sadan som alltid kommer att tro att graset ar gronare pa andra sidan och darfor bor forsoka uppskatta det man har mer ist.

Sjalv har jag borjat fundera pa att jag tillhor det senare slaktet och jobbar lite pa det. Jag tror att jag alltid vill nagot nytt, inte for att jag ar olycklig med det jag har, utan for att jag inte tillater mig sjalv att sanka mina ambitioner lite och vara lycklig med nagot mindre.

Att vara rastlos i sjalen kan driva en framat och mot battre saker, men ocksa driva en fran den lycka man faktiskt har. Det ar himla svart att veta vilket av dessa som tillstand man befinner sig i. :(

2008-03-12 18:55:48


Info
Namn
Anni
Född
-
Hemstad
Västkusten
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-07-12
Antal texter
1 442
Övrigt
Valspråk

Lev livet levande!