Här har ni det

Corn 2008-01-18 22:27 (19 kommentarer)

En mycket ful sida hos mitt mammajag är att jag när jag blir provocerad går ner på en jättebarnslig nivå och kan hota att jag ska slänga saker eller andra sådana klassiker ("jaha då blir det nog inget lördagsgodis i morgon då"). Idag efter ett par timmars bråk så kom en av ungarna och slängde en grej på mej, locket till legolådan (efter ett par andra grejer). Då blev jag arg och gick till toan med legohinken och sa (skrek) att jag skulle spola ner allt lego. Det var liksom den berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hade blivit retad och bråkad med ett bra tag. Men det är INTE okej. Barnen fick panik och sen grät både de och jag, högt, och det är sådant här som man skäms som en jävel för. Att man blir som ett barn själv, hotar och svär. Att barnen blir rädda för en. Och efteråt så sitter det i som en djup tagg i mig. Jag skäms och tycker att jag är usel. Vilket jag förstås är. Jag sjunker till den lägsta och smutsigaste nivån. Och efteråt skämdes jag och kunde inte sluta gråta. Vi pratade om alltihop förstås men var ska man sluta liksom? Barnen glömmer och blir glada igen men själv vill jag bara säga förlåt tusen gånger. Sexåringen är en tröstare av rang, säger att det inte gör nåt, att de bar sig dumt åt och så vidare, jag säger att jag skäms och bla bla bla. Fy. Och så postar jag det här. För livet är svårt. Barnen sover fint men jag kan inte sluta gråta. Jag behöver nog anger management. Och min man, som jag behöver just nu, är i ett annat land och skickar rara sms.

Tudorienne

Corn, upp med hakan. Du är en bra mor ändå.

2008-01-18 22:50:35

EvaP

Tro inte att du är ensam. Jag är glad att du klantar dig ibland för då blir min ångest lite mindre. ;) Det viktigaste - tycker jag - är att man kan visa barnen att man säger "förlåt" och menar det. Skulle de växa upp i en värld där inga vuxna skriker åt dem eller ibland gör fel - ja, då får de svårt att klara sig.

Vi är mång som har haft ågren för att vi ha skrikit åt barnen, för att vi inte har orkat ända ut alla gånger, för att vi har gjort barnen ledsna och massor av andra saker.

Du är en bra mor.

2008-01-18 23:08:07

goof

Jag är själv barnlös och kan inte riktigt tänka mig in i att bli provocerad av sina barn. Men att ni kan prata om det heöa verkar i alla fall i mina ögon vara guld värt. Hur ska man annars lära sig konflikthantering!? Sen är du en av de tuffaste coolaste mammorna jag har läst om på nätet. <3

2008-01-19 01:29:13

Pocks

Jamen såhär tycker jag också: Du säger förlåt, jag gjorde fel, så är skan man inte göra. Det visar ocskå att du är mänsklig och att även vuxna kan tappa kontrollen när man går för långt. För de visste ju att de gått för långt. Men förlåt är nog nyckeln. COrnflickan: Du är en av de bästa mammorna som finns. På riktigt. Bara inte perfekt - men vem fan ska/vill/bör vara perfekt? Hejja dig!

2008-01-19 08:14:46

AnnA

Den mamma som inte tappar humöret ibland, vet jag inte hur hon skulle se ut. Inte mänsklig i alla fall. Och som EvaP säger, själv känner man sig ett litet snäpp bättre om man får höra att det finns andra som inte orkar alla gånger heller. Din kärlek till dina barn lyser alltid igenom!

2008-01-19 09:39:56

Bella

Jag oroar mig också för att inte kunna vara perfekt och inte kunna göra precis rätt i alla lägen. Och det redan innan bebisen är här... Fast samtidigt så vet jag ju att man i vissa lägen reagerar på ett oönskat sätt. Det upplevde ju jag med mina föräldrar.

För i vissa lägen kanske man hade agerat annorlunda om man fått tid att tänka efter innan man reagerar. Men den tiden finns ju inte i alla situationer.

Det viktigaste är faktiskt att man förklarar, ber om ursäkt och visar att man kan göra fel även om man är mamma men att man står för det också. Så jag tycker du låter som en jättebra mamma!

2008-01-19 10:22:16

ikapika

Åh, sådär är jag OFTA. Maken brukar säga att T kan få med mig ner till fyraåringsnivå... Hon kan spela strängar som få och jag faller för det.. jämt. Jag tycker att du verkar vara en sån supermamma så om du har en dålig stund då och då så visar det bara att du är mäsklig ;-)

2008-01-19 10:53:46

vajlan

jag tror - och jag har också hört från andra som är kunniga- att det är bättre att vara sann. dubbla budskap är mkt skadligare. är du arg eller ledsen eller övertrött o sinnet rinner över är det mkt bättre att det syns o hörs än att man krampaktigt biter ihop o säger Nejdå, mamma är inte arg, varför tror du det? du fattar. sen får man inte glömma att när man får ångest för nåt man gjort någon så finns det ofta en komponent inte av det man åsamkat den utan det andra nån annan gång gjort en själv. alltså, blir man ledsen för att man tror sig ha skadat sitt barn på endera sättet brukar det kunna vara nåt gammalt självupplevt gojs som man överför på den nya situationen. ofta(st) omedvetet. dixit min gamla toktant.

2008-01-19 10:55:13

vajlan

hon sa också, och det är nåt av det jag minns allra bäst, att man alltid pratar om vad föräldrar gör med barn, men aldrig om vad barn gör med föräldrar. alltså inte så att barnen MED FLIT gör ont, men föräldraskap är nåt som väcker en massa som inte väcks av andra relationer. angående det som ikapika skrev här ovan. du verkar vara en förträfflig mamma.

2008-01-19 10:58:26

Skylla

Åh vad jag känner igen mig. Till sjuhundra procent, typ.

2008-01-19 11:11:05

Skylla

Läs lite Malin Alfvén, så blir du hel igen!

2008-01-19 11:12:25

ikapika

Vajlan (ursäkta corn) det är klart hon inte vill mig illa med flit, men hon är ofta ute efter en reaktion och när hon sen lyckas mår jag ju givetvis väldans dåligt av det också...

2008-01-19 11:20:14

nina

Kram!

2008-01-19 13:23:37

Kandidat Dro

Här kommer "goda råd" från en som inte ens har familj. Ta till dig det du tycker är bra, skit i resten av vad jag säger¨: Har en vän där man inte fick visa känslor i familjen när hon växte upp. Hon mår ruskigt dåligt, klarar inte relationer. Tror att det är helt ok att bli arg så länge man inte misshandlar barnen fysiskt eller psykiskt. Tror det är bra att de lär sig att de inte kan göra vad som helst. En mamma som blir arg som de är det naturligaste som finns. Om hon sedan ber om ursäkt när det blivit fel visar det ju bara att har man "burit sig dumt åt" får man ta skeden vackert i hand och be om ursäkt, sedan är det inte mer med det. Läser här ibland om dig och barnen. Tycker barnen verkar ha en bra mamma.

2008-01-19 14:38:05

aniara

Du är en toppenmamma. Så mycket kärlek som dina barn får så tål de att du är mänsklig och tappar humöret och till och med skriker. De lyssnar på ditt förlåt, de glömmer för de är trygga med dig. Du behöver inte vara så hård mot dig själv. <3 <3 *kram*

2008-01-19 15:36:13

Corn

Vilken uppslutning! Tack allihop. Jag tar till mig och är jätteglad över era fina kommentarer. Jag tycker fortfarande att jag tog i för hårt med min arga skrikröst och mina hot, men allt är bättre idag.

2008-01-19 16:30:00

Heidi:

Og eg er sikker på at når gutane blir store blir det ein god historie å le i saman av: Den gongen mamma var så sint at ho hadde tenkt å skylla legoklossane ned i do!

2008-01-19 17:01:09

vajlan

fast ikapika, jag menade inget illa eller ens som anspelade direkt på det du sa så, utan kom bara att än en gång tänka på det som toktanten sa. usch vad svårt det är med text!!

2008-01-19 18:08:47

Vicky

Du är min tröst i mammaskapet, Corn! Nu ännu mer, ska du veta. Gråt du om du behöver det, men barnen dina har en underbar mamma som bara är mänsklig och som kan prata om det efteråt och be om förlåtelse.

2008-01-20 22:21:39

Info

Namn: -
Född: -
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2004-10-03
Antal texter: 1 138
Övrigt

Valspråk

Jag tar ett helvete i taget.