Motivation

Jag borde skriva ner mina teorier om motivation. Hur man får folk att verkligen GÖRA det man kommit överens om. Hur man får dom att överhuvudtaget komma överens om VAD som ska göras. Hur man får fart på det där som är viktigt, men som ingen hinner eller orkar ta tag i.

Det borde jag skriva om, men just nu får jag inte ens fatt i min egen motivation. Tankarna finns där i huvudet och jag försöker intala mej att jag lika gärna kan skriva ur mej dom nu. När jag ändå sitter på jobbet och inte har nåt annat för mej. Med datorn framför mej och alla böckerna bredvid. Det finns liksom ingenting att skylla på. Sätt igång bara!

Om jag får det här gjort nu, så kan jag göra nåt annat, roligare sen. Det måste ändå göras förr eller senare. Och det kommer att bli kul! När jag bara kommer igång och får fart på koncentrationen vet jag att jag kommer att bli alldeles uppslukad.

Men nu, när inspirationen är långt borta och jag hör kollegorna prata i fikahörnan och telefonen ringer och tankarna bara försvinner iväg åt andra håll. Allting känns som störningsmoment, yttre och inre.

Jag antar att det är sånt här som kallas ställtid. Det är åtminstone en bra ursäkt...