hobo humping slobo babe

Jullovet släpar med sig in i januari och jag ser lite ut som en hobo. Men det är gott. För några år sedan var jag extremt icke-utstickande i min klädstil, och jag påstår inte att jag är alldeles wild'n'crazy nu heller, men jag är LITE roligare och lite modigare. I dag åkte jag till dagis i flottigt hår, men för att piffa till mig lite satte jag på mig två färgglada halsband, ett med blå stora plastkulor och ett med dito gula. Och så vitt linne och svart kofta (jag VET, jätteextremt), svart-vitrutig knälång kjol, leggings, benvärmare och mina vintersneakers. Läppglans, mascara och ett stadigt leende så var jag ready to go. Men jag måste skaffa ett frisyrskydd, en svart mössa, så att jag kan flotta på med mitt hår hur jag vill. Jag tror redan att jag har fått lite flumstämpel i byn, och på dagis, för DÄR sticker jag ut litegrann(det är inte bara önsketänkande). Förr var jag mer rädd för att synas, nu är jag trettio och en FRI KVINNA (spirituellt), det låter ju hur löjligt som helst men det känns faktiskt lite så. Och så blir den här FRIA KVINNAN lite orolig över att verka skrytsam. Hah.

I morgon är det jag som åker till stan och köper laddningsbara batterier, jag kan inte jobba utan min sladdlösa mus!
Därför måste jag sova nu, trots att klockan bara är barnet.