Jag var inte helt pigg imorse när jag åkte till jobbet. Var vaken några gånger i natt och kände mej lite mysko, men jag tröstade mej med att man aldrig mår så särskilt bra klockan tre på natten och lyckades somna om.
Imorse hade jag inte tid att känna efter, men när jag kom till jobbet började magen leva rövare. Frös gjorde jag också, så jag huttrade. Det var meningen att jag skulle iväg på konferens med jobbet och jag insåg att det nog inte var nån bra ide att sitta i en bil långt från närmsta toa i över en timme när magen gurglar sådär… Sen vill man ju inte smitta sina kära kollegor med nåt otyg heller, så jag ringde chefen och sjukskrev mej och skyndade mej hem till min egen lilla kakelvrå.
Svepte i mej en flaska Dunderberg för att mörda alla elaka baciller och sen pälsade jag på mej tjocka tröjor och dubbla sockor och parkerade i soffan under en filt. Nu har jag tinat upp, mår hur bra som helst och magen har inte vågat säja pip efter hutten.
Så nu sitter jag här och undrar om det verkligen var så farligt imorse, egentligen? Det känns fånigt att missa konferensen och vara sjukskriven alldeles i onödan. Kan det vara kräksjuka om man inte kräks? De enda attacker av illamående jag fått senaste timmarna har varit direkt relaterade till TV-reklam, och det är väl snarast ett friskhetstecken på att hjärnan funkar normalt.