Sitter och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Medicinförrådet börjar så smått sina och det börjar nog bli dags att sätta ut den dessutom. Och jag är ju utslängd från psyk (vilket är rätt och riktigt) så nu måste jag få en vanlig läkartid.
Och sen slår det mig att det är två år sen jag blev remitterad till psyk. Två år sen jag satt förtvivlad och försökte berätta hur jag mår. Två år sen jag åt medicin som fick mig att skaka men inte att må bättre. Två år sen jag bara ville dö och inte såg annat än mörker.
Det är ju som nyss. Eller en annan värld. Jag vet inte. Det är skitnovember nu men jag har i alla fall små pälsbollar och det finns något jag vill jobba med. Jag kan tänka mig en framtid och det är mycket nog det. :)