Ölmagar och annat sen sist

Det är väl konstigt. För några dagar sen när jag inte kunde skriva nåt, då var jag full av ord och hade akut Hypo-abstinens. Nu har minsann inspirationen gått och gömt sej.

Kanske för att jag fryser så hemskt. Jag sitter här på jobbet och huttrar och bara väntar på att åka iväg till kören. Det är ingen vits att åka hem och vända emellan. I min enfald fick jag för mej att en liten strimma sol imorse betydde sommarvärme, så nu sitter jag här i kjol, kortärmat och tunna skor och bara längtar efter min tjocka, goa luvtröja, men si den är i tvätten.

I helgen tog jag ett par extra dagar ledigt och åkte till München en sväng. Jag hälsade på en kompis där och bodde med hennes familj några dagar. Hon har världens underbaraste tonåringar. Dom är verkligen helt fantastiska, snälla, trevliga och mysiga. Hade nästan lust att packa ner dom i väskan och ta med dom hem! Mamman i huset, dvs min kompis, hon är en riktig husmor och vet inte hur väl hon vill. Så hon har ägnat helgen åt att proppa i mej alldeles för mycket god mat, fika, ostkaka, godis, mer mat, fika och ännu mer mat.

Och så har vi prata, hjälp vad vi har pratat! Till min stora förvåning insåg jag att jag faktiskt kommer ihåg en del av den där tyskan jag pluggade i mej en gång i tiden. Jag lyckades faktiskt både förstå och göra mej begripen! Nångång när jag orkar ska jag breda ut mej i en lång och förvirrad fundering kring vad det är som gör att man förstår en del människor hur bra som helst, trots språkförbistring, men inte begriper sej ett dyft på andra fast dom pratar perfekt svenska. Det handlar om hjärta, och vilja, så långt är jag säker...

Vi var på lite sightseeing runt i krokarna oxå. Hann se ett fint slott och en massa japanska turister. Tog en sväng runt stan och mötte några gemytliga bayrare med ölmage och lederhosen. Jo, och så åt jag weisswurst och prätzeln och sauerkraut, faktiskt! En kväll satt vi på ett rökigt litet fik och drack choklad. Mysigt, men när jag kom hem med hes hals och inpyrda kläder insåg jag hur otroligt skönt det är här hemma sen rökförbudet!

Imorgon ska jag på konsert. Innan dess kommer några kollegor hem till mej och ska äta lite, så igår fick jag ägna kvällen åt att handla mat, tvätta, städa, fixa, stöka undan högar och försöka få det presentabelt hemma. Ska bli kul med lite folk hemma. Jag är inte så bra på det, för jag blir så rädd att det inte ska vara tillräckligt fint. Inte med närmaste vännerna förstås, men med såna som jag inte känner så väl. Det är väl för att jag är den eviga singel-tjejen och alla andra på jobbet verkar vara såna där präktiga, vuxna, etablerade par, som fixar avancerade maträtter med soltorkade tomater och sånt i, medan jag mest livnär mej på fika och mackor. Men dom får ta mej som jag är.

Jag är i alla fall en jäkel på att baka äppelkaka! Jag fick ett recept från en kompis häromsistens och bjöd mamma och pappa på en bit, och pappa pratar om hur god den var så fort han ser mej. Jag antar att det är en fin vink om att han vill ha mer ;-)

I år ska jag motstå den där instinkten om att gå i ide när vintermörkret sänker sej. Jag ska vara aktiv och social och umgås med glada människor som piggar upp mej! Så det så! Och tända massa levande ljus!