Fyra flinande fejor

Här dealar vi med anfallande tvätthögar och ett hem som gick från fult till fint. Vi har en snart-sexårig-son som är inne i något jobbigt, något OTROLIGT jobbigt, känslor överallt. För det första är han jättekreativ och pysslig och pratglad och social, smart och charmig. Men han vill också vara husets härskare och bestämma allt och får han inte det blir han svartögd och sur och säger fula saker och vill till och med slåss ibland, mest för att få uppmärksamhet. Det lyckades han förmedla idag efter ett stort onödigt bråk, att han bara ville "vara med er". Och jag önskar att jag hade en konkret manual ibland för föräldraskapet är svårt.

Jag kan inte förstå varför jag drömmer rosakantat om ett till barn när de två jag har är mer än fullt upp ibland?

Eller jo, jag kan förstå. Det är i stunder som dessa: då jag nattar treåringen som håller sina armar kring min hals och trampar med sina tår mot mina knän och småpratar gulligheter. Och när jag samtidigt hör femåringen och pappan prata gulligt i rummet intill.
Och det är när vi provar det för oss nya spelet "eye toy sports" på vårt playstation, där vi alla kan vara med, och se våra flinande nyllen i tv-spelet på skärmen.

Och när femåringen kommer och visar något nytt smart pyssel som han har konstruerat med hjälp av en halv tejprulle, en blompinne och några papper. Eller när treåringen iförd förkläde står på en stol bredvid mig vid köksbänken och uppmärksamt lyssnar och upprepar allt jag säger: "hummus. spiskummin. vitlök."

Då är det inte så konstigt.

Och om det är några borttappade ord eller konstigheter här ber jag om ursäkt, jag har suttit i soffan med datorn i knät i tre-fyra timmar och ögonen är alldeles trötta. Liksom fingarna.