Smiter undan och undan...

Äntligen har jag en helt fri eftermiddag utan möten. Dags att ta itu med hela stora högen med gamla saker jag borde ha gjort för länge sen. Beta av och rensa skrivbordet. Äntligen få tid för oavbruten koncentration. Men tror ni att jag gör det? Nej, nej, nej.

Istället går jag runt och gör struntsaker. Flyttar papper från ena sidan bordet till andra. Slösurfar lite. Går en sväng runt kafferummet och tillbaka igen. Tittar ut genom fönstret och vickar på tårna. Går ut och frågar kollegan om nåt som absolut inte är bråttom. Funderar på om det inte är kaffedags snart...

Ååååh vad jag blir trött på mej! Skärp mej!