Kontrollbehov

Att identifiera problemet är väl ett bra första-steg i alla fall?
Du kanske kan planera in lite spontanitet på nåt vis? =) Att en dag i veckan bryta mot de vanliga rutinerna, eller så... sen när du får lite vana på det kan det kanske komma mer av sig själv.

2007-09-11 12:20:25

Jag vill börja med att säga att jag förstår dig så väl, jag har varit likadan och lite sitter fortfarande i.
Däremot berodde det inte på en otrygg uppväxt för min del.

Det är inte heller helt lätt att bryta sig ur vanor och mönster som dessa. Men, som du redan insett så kan man inte gå på så här i evigheter, och det är ju en bra bit på vägen.
Jag kan inte heller riktigt förklara hur jag lyckades bryta mig lös. Jag vet bara att jag blev fruktansvärt trött till slut och all min kraft gick åt till att göra alla måsten så kroppen sa ifrån.
Först då insåg jag att det viktiga är inte att alltid ha allt i tipptopp och alltid ha full koll och framförhållning. Det mesta går att lösa ändå!

Idag får jag inte ens panik när yngsta grabben på morgon kommer ihåg att tala om att det ska på utflykt och att de ska ha matsäck med sig. Det fixar sig på något sätt, det gör det alltid.

Ursäkta om det verkar rörigt det jag försöker förklara och att jag tar upp ditt fält men jag försöker bara säga att det finns hopp om att hitta balans, vänta bara inte tills kroppen säger ifrån!

2007-09-11 13:07:59

Och du, man måste lära sig att bulnda och skaffa STORA skygglappar men det går!
Kram

2007-09-11 13:16:47

Kicko, gillar ditt svar, planera spontanitet det är nog rätta vägen. Baby steps :)

Lovisa, tacksam för att ni vill svara och kommentera. Det är ju så jag också vill fungera, som du. Inte freaka ut när det inte blir som jag planerat, eller inte fått planera alls.

2007-09-11 13:19:47

och själv relaterar jag såtillvida att jag önskar jag kunde bli mer sån.. jag har visserligen alltid mat hemma o betalar räkningar, men annars är det kasst med såväl ordning, struktur, kontroll osv. å andra sidan har oerhört sällan tråkigt. fast jag gör inte nån direkt koppling mellan de tu. däremot tror jag alltihop sitter i min grundpersonligthet, för fem års terapi har inte fått bukt med nåt av det.. vi kanske kan mutera oss o bli en perfekt blandning? :) lycka till hursomhelst. och så tror jag också att du redan tagit det viktigaste steget, även om insikt inte hjälper ensamt.

2007-09-11 13:24:25