Cast no shadow

Tack för svar igår: Jag har ju världens smartaste femåring, han har så skön stil. Redan igår sa han "jag gick inte därifrån, för det kan ju inte han bestämma" samt "jag blev så förvånad, ja alldeles PAFF, att jag inte sa nåt alls!" och idag sa han "jag hämnades genom att stå kvar, när han kallade mig det där fula". Han har integritet, killen, och det är jag glad för. Det var så roligt sagt, att hans hämnd var att stå kvar.

Hursomhelst, idag pratade min man med dagisfröknarna och de hade ju inte hört det igår - annars hade de ju sagt något.

Jag har varit i Stockholm och jobbat (och som vanligt dissat mig själv ganska kraftigt efteråt, i mitt huvud) och träffat två fina fina bönor i form av Pocks och Betty. Yeah. Fint! Kaffe och glass och porslinspromenad. Igår hittade jag en ny kjol som är lik min förra, den trasiga och fula, så jag känner mig rätt fin. Jodå. Ibland så.

Nu har jag en lång jävla to-do-lista men av någon anledning har jag inte så stor lust att jobba, snarare tvärtom. Jag känner mig folkskygg och sur, eller inte sur, men bara jättejättetrött, med en liten ångest som skrapar i bröstet på mig. Krafs, krafs.

Inte höll min plan att se första avsnittet av (HYPADE) Heroes heller. Jag orkade inte. Däremot tänker jag orka se Mia och Klara. Nu börjare!