...jag har ett problem. Jag tänker mig att normala människor blir glada och får lust att fira när de slutgiltigen lämnat in magisteruppsatsen de hållit på med i nästan ett år. Varför får jag då bara panik och tror att jag har missat något fundamentalt?
Och hur tänkte jag egentligen när jag bestämde att den kortaste uppsats institutionen troligen skådats ska heta "Minsta möjliga ansträngning"? Jag ser framför mig en outsinlig ström av dåliga skämt på ventileringen.
Slutligen Bullen, jag ska flytta i övermorgon och har inte packat en pinal och sitter här med ångest i bröst och blick. Vad ska jag göra?
Bjuda grannarna på flyttparty? Ni packar jag flyttar... Eller störa nåt infernaliskt..och när dom kommer och klagar säger du Packa mina prylar så sticker jag... eller?.... Sorry några BRA ideer har jag inte..
2007-08-14 17:26:06
Pocks
Grattis till inlämning!
2007-08-15 10:14:56
Jazz
Tror väldigt många känner allt annat än lycka när de lämnar in ett arbete de jobbat på i nästan ett år. Men jag tror att lyckan kommer senare. Häng in there så ska du se.
Jag säger som Pocksan.. grattis till inlämningen
2007-08-15 10:33:29
Jazz
Hehe... sen glömde du det obligatoriska Bullen-kommentaren...
Det är inte flickan på bilden som har skrivit brevet.
2007-08-15 10:34:27
Vicky
Grattis, från mig också! Krampen släpper så småningom, ska du se.