Kanske inga egna barn ändå när jag blir panikig och i full ångest av att ha älskade brorsbarnen runt mig bara några timmar. Eller så har jag bara bott ensam för länge. För jag kan bara inte med att ha barn som följer efter mig hela tiden. Som står utanför toan och väntar när jag är där inne. Som bär och drar och sliter i mina katter (aj, modershjärtat!).
Efter ungefär halva dagen var storkatten grinig och mattig och jag var angstig, så jag plockade sonika upp henne och gick ner i källaren och lade oss och sov. Båda tycktes uppskatta det lika mycket.
Dessutom är det enbart barnprogram på teven och har jag nämnt att jag inte får vara ifred?
Bah. Men det är lördag och lite vin hjälper ju.