Luddskalle

Hemma i Skanstull igen (känns konstigt att kalla det hemma när jag knappt varit här sen i våras). Lukten på perrongen fick mig att le när jag klev av tunnelbanan.

Smygsurfar väldigt hackigt på ett oskydfdat nätverk med signalstyrka: ingen signal. Fråga mig inte hur ingen signal kan vara tillräckligt men det är det ibland.

Jag borde ge mig in i köket och packa ner Calles kökssaker som han inte hade koll på vad som var hans och mitt, men jag har ingen lust och har dragit mig hela eftermiddagen - större delen av tiden drällde jag på stan istället, men nu är det soffan som gäller. Imorgon har jag plats för mitt soffbord vi hämtade hem från mamma när vi var upp till S-vall. Tjo.

Vi, ja. Ingen ordning på vare sig tankar eller känslor - men jag räknar med att det tar tid innan det ens börjar falla på plats. Men jag saknar... nåt.

hur vänder man på tvivel?

Jag läste förresten det BÄSTA tipset vid nedstämdhet/depression jag nånsin sett, även om alla de där vanliga med att inte överplanera men göra saker och SE och glädjas över det man får gjort och vårda sin själ och blablabla är bra oxå. Men det här var ändå det bästa, eftersom jag så lätt glömmer:
Kom ihåg att dina tankar inte är lika klara som vanligt.