Allt detta funderande på om jag duger, om det är bra nog, om jag borde ändra på mej, på min omgivning, försöka passa in, nå upp till andras förväntningar.
Det får vara nog nu!
Jag är som jag är. Visst, det finns ett och annat som skulle kunna bli bättre, men jag duger. Jag fungerar. Jag kommer aldrig att kunna bli lika elegant som min kollega, aldrig lika vältränad som min kompis, aldrig lika klok som min farmor, men det får väl vara med det då!
Jag vill ha ett liv som jag trivs i och då bygger jag det efter mina egna värderingar. Så självklart egentligen.