allt är ett enda töcken av självförakt. allt jag gör är vidrigt och fult och alla andra är det också (ja, att älska sig själv innan osv gäller i högsta grad motvänt också). det var längesen det var så illa men jag är ju fullt benägen att se varifrån det kommer. det är det där jobbsökeriet, rädslan för att inte duga, inte räcka till, inte var bra nog. Rädd för att misslyckas. Och det leder in i denna spiral av självförakt, själväckel, självhat och sprider sig till hela mitt liv.
och jag läser Skam av Karin Alvtegen och den är kanske inte så bra för mig just nu heller.
tur som fan är det att jag har nån att gosa med.