Ja, då är jag där igen då. Dags att söka ett vik på ett ställe där jag redan jobbar. Och jag får fullständigt prestationsångest. Ty det är ingen som har bett mig att söka direkt (även om platschefen sa "jamen såklart, absolut, klart du ska".. typ när jag sa att jag skulle söka det), och jag är ju det absolut lättaste enklaste valet eftersom jag redan jobbar där. Och prestationsångest ja, för tänk om jag inte får det. Det vore det mest pinsamma, skamliga, förnedrande, förgörande.... Tala om dåligt betyg.
Men hur var det nu? Inte ta ut nederlag och katastrofer i förväg för att slippa bli besviken sen. Just det.
Jag vill ha choklad. Usch.
Och så kör vi en gammal Alanis som påminnelse om vad allt handlar om:
that I would be good even if I did nothing
that I would be good even if I got the thumbs down
that I would be good if I got and stayed sick
that I would be good even if I gained ten pounds
that I would be fine even if I went bankrupt
that I would be good if I lost my hair and my youth
that I would be great if I was no longer queen
that I would be grand if I was not all knowing
that I would be loved even when I numb myself
that I would be good even when I am overwhelmed
that I would be loved even when I was fuming
that I would be good even if I was clingy
that I would be good even if I lost sanity
that I would be good
whether with or without you