blöööööööööööö

Tidigare tyckte jag att jag inte hade det jobb jag förtjänade. Att jag var värd något annat än att gå och harva på som arbetslös/ouppskattad redigerare.

Men NU när jag har BRA jobb tänker jag att jobben är för bra för mig, att jag egentligen är extremt medioker och att någon snart borde inse min bluff. Att jag bara har råkat få bra kontakter och får bra jobb nu. Jag tänker att de aldrig mer vill anlita mig efter första gången.

När ska man få någon balans i de här tankarna? Det är ju sjuuukt jobbigt.

Fast å andra sidan fick jag följande från min sthlms-chef idag:
"Jag är mycket nöjd. Bra tjejen!"
och sen fick jag "KANONSNYGGT!" om en annan grej. Jag ska gå och tänka så, som ett mantra.

min största son sjunger Wolfmother-sånger och den lilla sjunger "Shout at the devil" och ja, it's a curse, gitarrspelet, så fort jag är lite ledig spelar jag gitarr. Fast att vara ledig är ett skämt. Idag jobbade jag i stan, sen var jag en snäll fru och köpte med mig lunch som jag åkte med till min man, på hans andra jobb, och så åt vi och jag åkte hem, jobbade hetsigt ett tag till, började steka pannkakor till dagisavslutningen, avbröt ett tag för att hämta barnen, åkte hem, stekte mer pannkakor, skar melon och päron, gjorde saft och kaffe, packade liten väska, ropade på ungarna, packade in dem plus mig själv och man i bilen och så for vi iväg på lilla dagisfesten.

japp. effektiv. Och nu borde jag förbereda mig inför i morgon men jag är ju så trött att jag faktiskt inte orkar. Jag får kliva upp lite tidigare. As if.

Åh för fan vad gnälligt det blev.