Sjöslag och värmeslag

I lördags var jag på fest. En kompis mammas födelsedag och jädrar vilket ös det var! Hela tjocka släkten var där och vilken släkt sen. Såna där spontana, sjungande, dansande festliga människor som verkligen bjöd på sej själva. Trädgården var i full blom, vädret helt perfekt och maten mumsig. Kunde inte varit bättre!

Ibland saknar jag det där med stor familj. Själv är jag enda barnet och är van vid att allt är så lugnt och stillsamt jämt. Det är iofs väldigt skönt det oxå, men när jag ser såna här stora familjer med många syskon och ser hur kul de har ihop då känner jag ändå att den biten fattas i mitt liv. Det hade varit kul att få vara del i en sån storfamilj.

Det är ju inte säkert att många syskon automatiskt skapar god stämning, men just det där självklara i att ha vuxit upp tillsammans och känna varandra så väl. Ibland tror jag det bara är syskon som kan småretas på det där speciella viset.

Sent på natten, på vägen hem, passade vi på att hänga upp en Grattis-skylt vid vägen för Bästisen som fyllde år dan därpå. Hittade en tjej på festen som var så där helt underbart duktig på att texta plakat. Sånt beundrar jag! Funderade på att åka till födelsedagsbarnet och sjunga serenad oxå, men avstod, av hänsyn till sovande man och barn... ;-)

Söndagen tillbringade jag med att flämta efter luft. Det var 30 grader varmt i skuggan på balkongen och ungefär lika illa inomhus. Drack två liter vatten och duschade iskallt, men orkade ändå inte göra nåt vettigt.

Inte förrän framåt kvällen, vid halv tio. Då cyklade jag iväg och tog sommaren första dopp i havet och då var det faktiskt riktigt skönt ute! Fatta att nu är det sommar! På riktigt!