dunderochbrak

nätterna är en mardröm, nattningen av barnen är bara inledningen på den långa jävliga mardrömmen, svettiga barn som ålar runt, gnäller och skriker, jag som ligger bredvid och försöker vara sansad, och så det där jävla ljuset dygnet runt, råkar barnen vakna vid 04:45 så tror de att det är morgon, jag brukar mumla åt dem att gå in i något annat rum. Men i natt började det redan vid 2 och jag fick hämta vatten och flytta mig till lillebrors rum och ligga där med storebror, lillebrodern låg ju i vårt rum med pappan. Och LJUSET, jag säger bara LJUSET; och VÄRMEN, den helvetiska värmen, den är överjordisk eller snarare underjordisk, och det plågar mig alldeles, det är som att kasta sig på grus och få in gruskorn under all hud på hela kroppen, svidande skärande sår och jag blir bultande galen, fem centimeter från att bryta ihop, jag vet inte, det är väl hettan, det är kanske PMS, det kanske är den stackars kon som har tappat bort en kalv och skriker dygnet runt.

Alla blir galna och huset är varmt som fan och idag städar vi och jag bokför litegrann och snart lämnar jag det här stället och åker till stan och köper minst två fläktar och minst en bag in box, rödvin, och iste och öl. Och så önskar jag att det kunde vara som kring medelhavet att det säger SMACK och så är det kolsvart vid typ nio. Midnattssol är SO overrated. Då skulle barnen kunna sova och jag skulle kunna sippa sangria.

Sen åker jag hem, censurerar bort dörrmattan där det står "Oh shit not you again!" (världsrekord i tackyness) eftersom min far kommer hit i morgon, och städar sen vidare.
Och sen går jag än en gång ut på täkterna och letar efter den försvunna kalven, död eller levande. Med stövlar på mig och en pinne i hand och de största solglasögonen i världen.