Det här är ju sjukt!

Ännu mer förkyld, bombad i skallen, kill i näsan, nys och frys. Hostade till kl 3 inatt och somnade inte förrän jag var så trött att det gjorde ont i hela kroppen. Jag borde vara hemma och ligga i sängen under en filt!

Istället kämpar jag på och är på jobbet. Det är klart att jag inte är oumbärlig egentligen. Men när jag har bokat möten med folk som är svåra att få tag på och ska göra en sak med dem som bara jag har utbildning för, då är det svårt att boka av. Och jag har inte feber, då är man ju inte sjuk på riktigt ju...

Jag prioriterar bort allt jag kan, har rensat ordentligt i listan, enligt Jazz tankar, och det hjälper. Nu är det bara det viktigaste kvar. Ska försöka ta ut flex så jag inte behöver jobba hela dagarna.

Fast egentligen undrar jag varför jag bryr mej. Vem tackar mej på jobbet för att jag ställer upp och försöker göra allt jag kan för att inte ställa till det för de andra? Istället muttrar dom om att jag inte kan göra såhär, rent formellt. Antingen är man helt sjukskriven eller inte alls. Här försöker jag vara flexibel och ställa upp, men det ses bara som att jag är besvärlig. Då blir man lite trött.

En dag i taget. Ett möte i sänder. Två steg till, en Ipren. Ska sova sen, ikväll.