Återkommen i hemmets lugna vrå och det finns åtminstone en dam som är mycket nöjd med hemkomsten. Inte för att föräldravistelsen var så jobbig (för katten). Det var jätteroligt, mycket plats att springa på och en annan stor katt att reta. Men tågåkandet var mindre roligt. Särskilt sista timmen. Då är det ljuvligt att äntligen komma hem, få komma ut ur buren, dricka lite vatten, kolla in så att allt ser okej ut, äta lite, dricka lite mer vatten, tvätta sig och sen somna på klöspelaren. Då är det så ljuvligt att komma hem att man till och med spinner när man blir upplyft.
Och jag (tori nu alltså) står fortfarande för att jag gillar självständiga katter. Och nog är kissen tuff och cool, men jag kan inte hjälpa att jag GILLAR att hon så uppenbart helst vill vara där jag är. Och jag gillar också hennes nya grej, som är att krypa in under mitt täcke om morgnarna och lägga sig nära, kurra och somna.
Jag har varit igång sen innan fem. Nu har jag ätit macka och druckit kaffe. Om 1,5 timme ska jag vara på uppsatsseminarium. Jag tror att jag ska få slumra en stund på sängen innan dess. Eller åtminstone vila.
Det doftar sommar här.