lååååånghelg

jag börjar ledsna på den här jävla långhelgen. Alla är inaktiva och internet är stendött och själv känner jag mig lite halvdöd. Vi har intensivumgåtts med en annan familj, två dagar på raken blev det brakmiddagar och efterätter och fyra galna barn och utflykter och översovningar. Det var supersweet. Men nu är jag trött. Och så har jag gått 12 000 steg och är ganska nöjd med det. Fast sen gjorde jag knäckig rabarberpaj och åt tills jag blev vindögd.

Nu sitter jag med en text som jag själv har skrivit, den måste kortas rejält, blabla, och jag HATAR sånt arbete. Men det är nyttigt, förstås. Och gud vad jag hatar att ens bli tillsagd att det är för långt/fel fokus och så vidare, men vi hade en bra dialog, uppdragsgivaren och jag, och jag sa det att JA, det känns så jävla jobbigt men det är ju rätt och riktigt och rimligt, och jag lär mig bra saker. Det går lättare för varje gång (inte för att jag får "kritik" så ofta iofs, haha), och som sagt: det ÄR nyttigt. Men tråkigt.

Sen tog vi biltricket, den gamla godingen. Barnen lyssnade på Lotta på Bråkmakargatan på cd och Flake höll på att spy för att han stör sig på Astrid Lindgrens röst, själv höll jag på att spy på alla jävla sockerreferenser, hela hela tiden. Inte undra på att Lotta var en bråkig unge, så mycket våfflor med sylt OCH socker hon fick, eller bullar OCh varm choklad, eller pannkakor OCH saft. Hon var sockerchockad, konstant.
Så vi roade oss med att göra sax-påse-sten istället (jag vann), köra runt en snirklig sjö, samt lyssna på Pluxus (treåringen begärde fram "rymdlåten" och sen satt han och gjorde robotrörelser till). Sen åkte vi hem. Och treåringen är fortfarande vaken. Så kan det gå.

Nu msn:ar jag lite med Tori. Vi är fullkomligt överens om att allt är tråkigt just nu.