Vargmamman

I dag var vi på McDonalds, pöjkera och jag. Vi satt precis vid fönstret med utsikt över rutschkanan så femåringen fick gå dit och leka. Först kämpade han med att få upp de ganska tunga dörrarna ut från själva restaurangen. Sen sprang han mot rutschkanan, snubblade till och ramlade lite. Vid bordet bakom mig satt och stod fem sex sju tolvåriga killar. "Hahah, slog han huvet?" sa nån. Sen garvade alla. Jag vände mig om höjde ett ganska argt och menande ögonbryn men det hjälpte inte. De gick verkligen PÅ och sa det gång på gång, "haha, han slog huvudet!" och garvade högt och alla stod och stirrade ut på min son (som verkade vara vid gott mod och vid det laget var på väg upp i själva klättertornet).

Till slut kunde jag inte hålla mig, och jag anar att jag var en jävligt ful och sur kärring vid det laget, för jag vände mig om och sa med min bistra, bistra röst (och det dunkande hjärtat i bröstet och de rodnande kinderna): "Är det KUL med en femåring som slår huvudet? Är det nåt att garva åt? SKITKUL" och så stirrade jag på dem. De mumlade "nä" och tystnade. Fast sen vände jag mig tillbaka åt mitt håll, med mitt treåriga lilla eko som brevid mig också sa "SKITKUL!". Ungarna bakom viskade och tisslade. De tyckte nog att jag var rejält dum i huvudet.

Det var säkert fina och snälla killar och det såg kanske roligt ut med en snubblande liten kille på lekplatsen utanför. Men det var en galen situation att sitta där och försöka hålla käft när ett gäng snart-tonåringar verkligen hånar ens egen son. Så jag fick bli dum och jobbig. En vargmamma.

Ja jävlar.

Min femåring hörde ju lyckligtvis inget av allt det här.

Dessutom stör jag mig på att ungarna häruppe säger "russelkana" istället för rutschkana. Det säger ju sig själv - rutsch! Man åker ner med en rutsch. vaddå russel.

Sådär ja. Sen åkte vi hem och provade alla skateboardskydd och nya cykelhjälmar och den lilla lilla skateboarden vi köpte. Det är så SJUUUKT svårt att ens STÅ på en skateboard. Både för mig och min femåring. Nu äter vi kexchoklad och han sitter nere och gapar att jag ska hjälpa honom med hans nya lego så jag ska pallra mig dit.