she laughed when she could

jag vet inte vad jag ska skriva om. Mina banala, löjliga mönster. Eller mina banala, löjliga behov av så simpla saker. Jag läser mitt horoskop i en tidning och blir förolämpad, man ska inte tro på horoskop men jag läser ändå och det står att jag vill jaga. att jag vill lägga ner ett byte, men jag ska inte tro på min "djuriska magnetism" för det har jag ingen, jag ska prata omkull folk med min charm. Och jag blir sur bara av att läsa det. Jag vill inte vara en pratglad charmbytta jämt (och då är jag ändå inte särskilt charmig!), jag vill vara oerhört foxy och sexig. Inte en vimspotta med vass tunga. Det låter så banalt. Jag borde inte yppa ett ord om det. Men jag vill vara den med farlig blick och stark attraktionskraft. Det är oerhört osexigt att ens säga något om det. haha. Klantigt.
Så överbanal är min kärna. Eller så försöker jag bara förminska mig själv nu - ja, det gör jag. Okej, jag börjar om. Fy fan vad jag vill vara sexig och åtrådd. Jag vill känna mig snyggast i världen.
Fast det gör jag ju inte. Trots att jag får på mig de där jeansen jag köpte i höstas. De är grå och BOOTCUT vilket jag inte gillar men jag får höra att rumpan min blir fin.
Men mitt bekräftelsebehov är STOOOORT och det blir lite, lite mättat när jag får fint beröm från min chef som jag bråkade med för en vecka sen. Tvära kast. Men bra.

I trädgården börjar rabarberna komma upp. Jag imponeras av deras växtkraft, allt finns liksom där från början, hela rabarberbladet fast enormt ihopknycklat, ihoppressat till en stenhård liten krullig knöl. En rödgrön. Som sedan vecklar ut sig, långsamt långsamt, till ett stort blad. Inneboende kraft kan vi verkligen prata om där.
Jag måste skaffa mig sådan själv. Fast jag inser att jag har ett visst mått, jag klarar mycket, jag står ju upp fortfarande.

Min mamma är kvar och vi tar det långsamt och fint. Jag jobbar en del och hon hänger på. Jag lagar mat och vi dricker lite rödvin och vi är utomhus med ungarna och jag lovprisar mina kids flera gånger per dag. De är så underbara. Kanske tillfälligt men dock! De skrattar och stojar och är så himla gullegulliga och femåringen säger "Looking good, som vi säger i amerikat!" och treåringen fyller på med "soppatorsk, som man kan säga när bränslet tar slut" och det visar sig vara fraser från ett dataspel om hur man bygger bilar. Hahaha.
Och femåringen säger "Guuu, vilken god kyckling!" när jag lagar mat.

Och på eftermiddagen lägger jag mig på kökssoffan och drar ett tjock täcke över mig och sover i en kvart och drömmer om mormor och husmanskost och torsk med äggsås och andra mormorsrelaterade rätter.