Ja, de är ju onekligen mer öppna för nya bekantskaper som små... Jag hade precis samma farhågor som du. Jag hade haft en ensamkatt innan och hade ständigt dåligt samvete för att hon var ensam hemma så mycket. Men hon var för gammal när jag försökte ge henne en kompis.
Jag åker en hel del (både mina och sambons föräldrar bor i andra städer) och jag oroade mig för hur det skulle gå med två katter. Jag hade tur, för mina är otroligt lätta att ha med sig och åker gärna i samma bur. Dessutom blev själva jobbet inte alls dubbelt, som jag först tänkte, eftersom alla moment ändå måste utföras för en katt lika väl som för två. Att ha båda i en etta, som jag hade från början, gick också utmärkt. Men kostnaderna dubbleras, det kan man ju inte komma ifrån.
Men det är ju inte självklart att det funkar så bra, det är en risk man tar helt klart.
Men om du tänker på inköpskostnaden, så kan du ju alltid se om du hittar en uppfödare som vill ha en katt utlånad på foder. Jag blev erbjuden det, men valde att tacka nej av olika anledningar. Då hade uppfödaren tagit en kull på henne (hos mig, men själv skött allt runtomkring + tagit kostnaderna). Sedan hade jag fått köpa henne till halva priset. Då skulle dessutom uppfödaren ha stått för hälften av alla "driftskostnader" fram tills jag köpt ut katten.
2007-04-14 13:05:43