Det är lite mycket jobb nu. Egentligen inte så farligt mycket, 23 timmar onsdag-lördag, men mer än jag är van vid. Och jag upptäcker att jag verkligen inte saknar de där långa långa dagarna med tidiga morgnar, lång pendling och när man kommer hem veta att man snart ska iväg igen (kissen hälsar att hon inte heller gillar tanken på det). Så, att bo nära jobbet är från och med nu en prioritering. Nuvarande pendlingen är okej: åka hemifrån 20 minuter innan tåget går, tåget tar 20 minuter. Längre är o-okej.
Kissen är pipig, men imorgon får hon gosjour mitt på dagen. Det är tur för jag ska först till psykologen, sen gå på seminarium och sen jobba dubbelpass (igen). Uff.