these things take forever

Lite apati idag. Och storm utanför. Huset har nästan lyft. Jag skojar inte - vårt stora plank har i alla fall vält. Men jag har i alla fall skrivit 3500 tecken på min artikel. Min vansinnigt tråkiga artikel.

Och jag hatar att jag har tystnat, jag hatar att jag inte kan prata längre. Jag möts med tystnad och därför tystnar jag själv. Jag väljer strutstekniken, jag bara väljer att titta åt ett annat håll när jag borde skrika "VARGEN KOMMER!". Jag borde skrika och peka när jag ser vargen, för jag ser den ju, men jag blundar, låtsas inte om den. Varghelvete. Den fula grå vargen står här och flåsar men jag säger inte nånting alls.
Och jag hatar det. Jag hatar att jag har förändrats, förminskats. och jag hatar en massa andra orättvisa saker som gör satans ont och ger mig ångest och magknip varje gång.

Imorgon kommer min mamma, min kära mor som jag inte har sett på tre månader och jag längtar så att jag blir yr i huvudet och jag vill helst sitta nära henne och babbla tusen gånger och tusen gånger åter. Idag köpte jag vin men jag hade ingen koll, ingen blick, så jag lät min femåring välja viner, han tog de med snyggast etiketter (tre italienska, två chilenska, ett tyskt), det tyska föreställde en katt. En grön kattflaska. Sen handlade vi mat och affären hade som första ställe i hela landskapet börjat med Ben&Jerry-glass så jag köpte två byttor, trots att jag egentligen inte borde äta glass och trots att den är så ruskigt dyr. Ikväll ska jag tröstäta glass framför Grey's Anatomy.

Och jag längtar lite bort, i affären idag köpte jag Korma-sås och då längtade jag ganska mycket efter att sitta på den där indiska restaurangen med Nina och äta chicken korma och illande gula nan-bröd och sen flumma omkring på söder och lukta på äckliga parfymer.
Och dagen efter skulle jag hooka upp med Baumbi på Arizona (som fick bottenbetyg i DN:s brunchguide, och ja, pannkakorna VAR lite sega) och sitta där i flera timmar och sen skulle vi nog gå till observatorieparken och bara stå och glo lite innan vi drog vidare till nästa ställe. Förmodligen skulle dagen innehålla appletinis.
Sen skulle jag kanske dunsa ner i Pocks soffa och prata en hel natt och dricka många liter te.
Mina fina stadskompisar.

Men det blir Le Maman istället, hon ska få chicken korma och nanbröd och rödvin och en dag ska jag ta med henne ut på restaurang, bara hon och jag, vi ska gå på texas och dricka kall öl och äta god mat. God mat som fan. Och vi ska åka lite bil också förstås.


Den här får mig att le konstant i tre minuter.
Och sen kan man titta på den här artonåriga donnan som gör en grym cover på samma låt.