handling är tankens fiende

this joke is soooooo not funny anymore.

Min svullna hals får mig fortfarande att se stoppad ut. Febern återvänder hela tiden så fort jag glömmer alvedon. Ovanpå alltihop har jag idag fått en rejäl förkylning, så utöver det andra snorar, hostar och nyser jag och är just nu helt igentäppt i näsan. Blabla. Fy fan vilken sjukdomssnackarjunkie jag är.

Jag tröstar mig lite med Gilmore Girls - jag var GG-oskuld tills idag då jag plockade fram de första åtta avsnitten och sen har jag knarkat hela dagen. Intravenöst, i båda armarna, en droppställning på var sida av soffan. Gimme gimme Gilmore Girls. Och jag vill också bo på amerikas östkust och ha ett amerikanskt hus och en shabby chic inredning och så flyger mina tankar lite oskyldigt iväg till min internetflirt för 7,5 år sedan med en mighty handsome soldat som bodde just på östkusten. Providence. Aaaah. Jag har två avsnitt kvar. De ska avverkas nu.
Och så har jag sett The English Patient och The Human Stain. I dag? I går? Minns inte riktigt men jag tror faktiskt att allt det här har ägt rum idag.

Men vad viktigare är, jag kastar ut ord, ord av vikt, men det kunde lika väl vara små spelkulor - den billigaste sorten, av sten med flagad färg - som trillar ur min mun. Spelkulor som trillar ut och landar på golvet med ett dämpat dunk och sen rullar in under köksskåpen och glöms bort. Hittar man en vid en städning, tar man den med pincettgreppet och slänger ut den på gården, där den hör hemma. Just så. Jag kastar en boll men den tas inte emot. Och jag orkar inte vara den som driver vidare så jag blir också tyst.
Metaforerna är många. Och kvar sitter jag.