Nä, nu vill jag ju bara dö.
Jag kommer aldrig ifrån mig själv och nu känns allting omkring mig och allt som händer som jag och jag kommer inte undan (svårförståeligt? jovars). Allting går i cirklar. All kommer igen och är och blir alltid likadant.
Om jag bara kunde komma ifrån den där alltigenomträngande känslan av att vara bortvald. Alltid. Bortvald.