mind guerilla

Livet kliar. Jag känner mig ynklig. Ynklighet är inte särskilt hett. Jag vet det. Men likväl! Jag försöker putsa på utsidan för att kompensera den skröpliga insidan men jag vet inte om det hjälper att ha hyfsat fina ögonbryn när självbilden ändå är mycket, mycket skev. Jag är ganska tjock (och det är inget lyxproblem för jag ÄR det).

Min son promotade Malta för några släktingar häromdagen och visade sig ha snappat upp en massa saker. Han berättade om vad husen var byggda av, språket, flygplatsen, kyrkan, havet och så vidare. Och här sitter jag och lägger huvudet på sned och tänker att det kanske inte finns så mycket gräs och björk på Malta? Heaven för allergiker? Vi kan flytta dit! Jaaa! Sitta där och leva det enkla livet. Fast så enkelt är det inte. Men dagdrömma får man. Jag kan åtminstone drömma om att semestra där igen. Klappra omkring på betongtrottoarer med en prasslig liten påse med dricka och ost och oliver i, svängades från handen, efter ett supermarketbesök. Och sen hem till lägenheten där jag läser ett tjog pocketböcker och äter oliver och nötter och dricker inhemsk öl.
Sådär. Nu ska jag lägga mig på sängen och hold that thought.