Neggobrud

Nu flyter jobbet på bra igen och jag har med mig Tom Petty i bilen, skivan jag började älska redan vid elva års ålder, och jag sitter och försöker få till det perfekta amerikanska z-uttalet i "Zombie Zoo" men det är förstås lönlöst. Men våra röster går ganska bra ihop, där i bilen. I mina dåliga stunder tror jag ju dessutom att jag ser ut som Tom Petty i håret, så vi har mer gemensamt än man kan tro.
Så på nätterna på väg hem från jobbet sjunger jag. Högt. Sen är jag hemma och kan knappt sova. Min mage har brakat ihop igen och jag kallar det magkatarr men tror snarare att det är allmän problemmage, typ IBS light. Mellan varven är den av plåt men sen kommer de här perioderna då den gör ont nästan jämt.

Efter fyra timmars nattsömn tog jag idag ungarna och åkte till bvc för femårskontroll av den äldste. De lekte fint med varandra i lekrummet och sen åkte vi till stan och gick på hamburgeria. Den norrländska. Barnen satt på samma sida på bordet och jag satt på andra och i väntan på maten gick jag på toa och de satt fint och väntade och tog det ganska lugnt hela tiden. En gubbe vid bordet bredvid oss stannade till på vägen ut och sa "vilka trevliga och snälla ungar du har. Väluppfostrade!" och så klappade han den lille på huvudet och jag log och kände mig pösnöjd, att mina barn helt oombedda kan sitta fint och hjälpas åt och vara stora och rara. Det är fint.
Sen gick vi till ÖB och köpte ytterligare tillbehör till tågrälsen. Jag drack en kvarts kopp kaffe, mitt koffeinberoende huvud gillade det men magen är mer missnöjd.

Ont i huvudet, svårt att somna trots långa arbetspass och sömnbrist, magproblem och lite stress, det låter inte bra, det känns inte bra. Blä. och nu börjar pollensäsongen som jag helt har förträngt, och nu känner jag mig neggo och sur. Jag måste försöka vila. Fast helst ska jag ringa någon snubbe tjugofem mil norrut som jag ska träffa i en timme för världens minsta intervju. Jag drar mig som fan, det känns bara krångligt och jobbigt.

blablablablabla.