Uppgiven

Jag är så nära att ge upp just nu. Jag vet inte om jag kommer göra det, eller om lite energi och jävlar-anamma kommer dyka upp i sista stund.

Jag är anställd fram till månadsskiftet.
Jag har ingen aning om jag kommer få fortsätta.
Jag vet inte ens om jag VILL fortsätta.
Fortsätter det se ut som det har gjort de senaste månaderna på jobbet vill jag inte vara kvar. Det är en känsla jag delar med flera av mina kollegor och några av de mer företagsamma har eller håller på att söka sig till andra ställen. Så det KOMMER ju inte se likadant ut, i vilket fall. Frågan är vilket håll det går åt. Bättre eller värre, liksom.

Problemet är bara att jag helt tappat lusten. Jag orkar inte kämpa för att det ska bli bättre. Jag gör ett ok jobb men inte så mkt mer, jag har ingen energi till att överleverera.
Jag mådde så dåligt i torsdags - en kombination av förkylning och stress antar jag - att jag gick hem. I helgen har jag mått rätt ok, även om jag blivit trött och matt så fort jag rört på mig. Imorse vaknade jag med dundrande huvudvärk och värkande bihålor. Det ÄR egentligen inte värre än att jag skulle överleva dagen med näsdukar och alvedon, men jag orkar inte uppbåda den kraft som krävs för att bita ihop och funka trots den nedsättning i ork förkylningen ger. Jag orkar bara inte.

Jag ska försöka fylla i min CV på några ställen, men orken tar slut rätt snabbt där med. Små steg åt gången, och tumhållning för att grannes nät fortsätter vara igång under dan.
Jag känner mig för odefinierad. Vilket håll ska jag välja, när jag vill åt flera, eller snarare inte riktigt vet vilket håll jag helst vill åt?
Jag hatar att välja - har jag sagt det tidigare nån gång tro?

Och allra helst vill jag ju bara att allt ordnar sig på jobbet så att det blir roligt igen, så att alla trivs som vi gjorde för ett år sen.