Ja, sex konstiga, mer eller mindre okända, saker alltså. Vad trodde ni?
1. Jag är himla kräsen med vad jag äter och inte, tycker att ganska många saker (som leverpastej) är skitäckliga. Samtidigt gillar jag själv en massa skumma kombinationer som gör andra lätt illamående. Som banan och kaviar på macka. Förra veckan hånade mina kollegor mig för just den kombinationen på frukosten - då jag dessutom drack apelsinjuice till. På tal om apelsinjuice gillar jag att dricka sån efter att jag borstat tänderna. Det påstår folk inte är riktigt normalt?
2. Jag avskyr att ha sockar på mig (och skor, för all del). Särskilt på nätterna, men ibland måste jag för att det är så kallt. Ett plus då är att det är så HIMLA skönt att ta av sig sockarna när fötterna är varma igen. Den känslan av varma, nynakna fötter får mig ibland att sova med sockar på även när jag inte fryser, bara för att det är så skönt att ta av dem på morgonen.
3. Jag pratar med mig själv i dialogform i huvudet och resonerar mig fram till alla möjliga saker, men på sistone tycker jag att jag varit rätt oresonlig och att jag ändå aldrig kommer nånvart, så jag har varit rätt tyst.
4. Jag blir alltid förvånad över att människor kommer ihåg mig.
5. Jag tycker inte om att bli blöt. Är jag ensam och inte behöver träffa folk kan jag låta bli att duscha ovh bada rätt länge. Fryser jag eller behöver svalka mig är det en annan sak, då står jag ut med obehaget att blöta ner mig. När jag väl står i duschen eller ligger i badet är det skönt, men just att kliva i. Och ur - då känner man ju igen hur blöt man är! Isch.
6. Jag avskyr att vara till besvär och eftersom jag tycker att listor ÄR lite besvärliga och alla jag kommer på att jag skulle kunna skicka vidare till ändå redan har svarat struntar jag i den punkten. =) Men det är klart, det vore ju lite på tiden för kakpojken att skriva nåt i sin blogg?
Vi har visst flera konstiga saker gemensamt än vad jag visste. Jag TROR att jag visste om den där om kaviar och tandkräm. Jag för också dialoger med mig själv och jag tror aldrig att folk ska känna igen mig eller komma ihåg mig. Ofta gör de inte det heller, tycker jag. Och vem fan GILLAR att vara till besvär?