Satt på ett möte idag och insåg hur olika människor tänker. Det var ett väldigt rörigt samtal mellan diverse individer som pratade förbi varandra och inte kom nånvart. Det fanns ingen röd tråd, ingen struktur. Jag satt där och funderade över kommunikationens svåra konst och över olika individers egenskaper, styrkor och svagheter.
I ljuset av de andra insåg jag mina egna egenheter. Jag har en förmåga att se strukturer, mönster, samband. Det är så självklart för mej, att jag aldrig förut riktigt förstått att inte alla andra också ser det jag ser.
För mej är det en hjälp att sätta upp en helhetsbild, med rubriker som jag kan stoppa in detaljerna under. Sen ser jag ordningsföljd och kopplingar mellan delarna. Hur enkelt som helst.
Jag fokuserade på fakta och resultat. Men de andra i samtalet gjorde helt andra saker. Nån försökte se sin roll i projektet, en annan ville få bekräftelse på att hon var viktig, nån ville bestämma, en annan ville belysa alla sidor av saken och få alla att delta, nån ville bara bli klar och komma hem nångång etc...
Människor är förunderliga!